I need a weapon

Nu vet ni vad jag tyckte om Halo sammanfattningsvis. Nu ska jag berätta om Halo 2! 

Även om jag gillade det första Halo så fanns det en liten brist; storyn var inte SÅ bra som det hela tiden sägs om spelserien. Jag var lite förvånad över det men Jay avslöjade att det var i tvåan som det verkligen började rulla på och utvecklas till den grymma story som gör Halo till den bästa fps-serien genom tiderna.

Så vi påbörjade tvåan, jag extremt förväntansfull. Och redan efter tio minuter förstår jag precis vad han menar, jävlar vilket lyft!

Jag älskar det faktum att man låter historien löpa parallellt med vad som försiggår hos Covenant och visar två sidor av detta komplicerade mynt. Sedan skadar det ju inte med att man introducerar min favoritkaraktär i alla Halo-spel; The Arbiter. 

Slutet var inte lika hysteriskt som det var i första, men jag har inget att klaga över! Det är inte hysteri och stress som gör ett bra slut! Jag förstår inte vad folk klagar över

Men nej, jag gillar verkligen inte The Flood! Eller rättare sagt, jag tycker om den tredelade konfilkten som blir med dem, men det betyder inte att jag anser dem som något trevligt. Usch nä! 

Och de blir bara värre ju snyggare grafik det blir på spelen. 

Det var också jättesvårt att vänja sig vid den vertikala splitscreen som blev, i början mådde jag ganska illa faktiskt. Läs mer i nästa inlägg. 

Det blev en hel del svordomar innan vi var klara men oj, vilket fantastiskt spel! Tillsammans med "Halo: Reach" är det mitt favoritspel i hela serien och ett måste om man inte har spelat det innan! Alla borde spela Halo.