Idag ska vi lära oss ett helt nytt ord:
Carpophobia eller som det heter på svenska, handledsfobi.
I haz it.
Jag vet också var exakt det kommer av. Någon gång i tredje klass skulle vi se en dokumentär om Jesu liv och död, och i denna dokumentär hade de valt att visa lite väl mycket av korsfästelsen. Innan jag såg denna dokumentär så trodde jag att Jesus hade blivit spikad mitt i vardera handen, men denna dokumentär samt många sedan dess talar om handleder.
Och när man tänker efter så är inte precis handlederna bland de starkaste på kroppen. De är smala och knakar och spänner sig på märkliga sätt.
Efter denna upplysning om bräckligheten i handleder blev jag livrädd att något skulle hända mina. Jag började sova med händerna instoppade under kudden alternativt under täcket för att ingen skulle överraska mig mitt i natten med hammare och spik i dem. Jag sover fortfarande på detta vis men inte av rädsla för att något ska hända, snarare bara av ren vana att skydda dem.
Under en lång period klarade jag heller inte av att se dem, vare sig mina egna eller andras. Det går bra idag efter en hel del kbt, men jag tycker fortfarande att det är hemskt obehagligt att ta pulsen på någon där, och varför folk ska envisas med att tatuera sig på just handlederna är bortom mitt förstånd.
Annars brukar inte denna fobi hindra mig alltför mycket i mitt dagliga liv. Som kattägare brukar en del lek bli rispor lite varstans, och självklart även på handlederna. Det känns inte så obehagligt idag (tidigare gav det mig alltid våldsam panik), men jag aktar mig noga för att leka alltför intensivt med katterna tills dess att rispan har försvunnit helt. Jag fixar heller inte att se folk med sår i handlederna, vare sig på film eller i verkligheten.
Nu har jag varit utlämnande så det räcker ett tag.
Vad är du rädd för?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!