Med mig kan det bli många dilemman. Jag har problem med att fantisera ihop någon middag (särskilt till mig själv!), jag lyckas aldrig hitta något vettigt eller gott till kvällsfika, jag kan aldrig bestämma mig för vad tusan jag ska göra när jag har tråkigt, och värst av allt: Jag är alltid så förbannat skeptisk när jag ska ska se en ny film.
Föreslår Jay en film blir svaret från mig oftast ett:
- Njae, jag vet inte det jag...
Följt av besvikna kommentarer från Jay som tycker att jag är sjåpig.
Själv vet jag inte riktigt var det går fel, men jag tror att den främsta anledningen är att Jay har lite väl sofistikerad smak vad gäller film. Jag gillar till exempel vare sig Fight Club, Crash eller American History X (därmed inte sagt att dessa filmer är dåliga, de är rent ut sagt filmer i världsklass som man verkligen måste se någon gång i sitt liv!!) men Jay ser gärna om dessa vartannat år eller så. Så när han kommer med ett filmförslag är det oftast filmer i detta stuk, och det gör mig skeptisk. Särskilt om jag inte är säker på om det är Jay som verkligen vill att jag ska se den eller om resten av världen också vill det.
Jag däremot föredrar lite enklare filmer, där det inte alltid måste finnas en debatt att behandla. Det djupaste jag gillar är väl typ Pulp Fiction.
Så har vi S och hans filmförslag. Där pratar vi om raka motsatsen. Han gillar för det mesta de lite enklare komedierna, helst de med action-inslag eller bara ren action. Hans filmförslag igår bestod av en film som vare sig jag eller Jay hade hört talas om ens men som enligt trailern verkade bjuda på en åtminstone underhållande historia. Jay däremot var hemskt skeptisk och ja, det var väl egentligen jag med, men jag orkade verkligen inte med något djupt och cineastisk mästerverk. Vi kunde nästan höra vårt gnäll om S's dåliga smak när den skulle vara slut.
Oj, så fel vi båda två hade!
Upplägget för filmens koncept var kanske inte det mest intressanta: ta två poliser som gick i samma High School, låt dem komma in på samma polisubildning och bli partners och sedan utföra undercover uppdrag på High School.
Men wow, va de lyckades med humorn i den!
Varenda scen bjöd på helt oväntade händelser och skämt, och det drevs hejdlöst med alla tänkbara klyschor, men på ett mycket smart och dold manér. Inte en enda minut visade ett förutsägbart manus och även om skådespelarna inte var i världsklass så var det tydligt att det dels hade funnits en bra och engagerad regissör till filmen, och dels hade skådespelarna i alla fall haft grymt kul under inspelningen.
Jag lovar, ni kommer inte ångra att ni såg den (om ni nu mot förmodan inte saknar sinne för humor för då ska ni undvika den som pesten, alternativt begrava er någonstans)
Vad den hette?
21 Jump Street (vilket jag nästan glömde bort med en gång den var slut ^o^)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!